Filmtips på dvdforum.nu (del 2)

Nu under sommaren har siten dvdforum.nu en liten drive med dagliga filmtips. Själv är jag med och tipsar om ett par sevärda rullar. Här är samlingsartikeln med samtliga tips.

Och nu är mitt senaste tips publicerat. Det blev den ganska spännande thrillern Rollercoaster från 1977. Även om filmen kan placeras i tid till just 70-talet bjuder många av bergochdalbanorna på tidlöshet, för än idag finns flera av dessa banor kvar och bjuder åkarna på skrik efter skrik.

Trailerfrossa

Nu har jag sett Filmbranschens trailer dvd nr. 2 augusti / september 2006 och slås av ett par saker.

• Av de 25 filmer som marknadsförs är hela 15 stycken komedier eller skall i alla fall vara roliga. Det kan verkligen behövas lite förlösande skrattsalvor i höst, för snart har båda filmerna om 9/11-attackerna premiär (United 93 och World Trade Center).


• Ovanligt mycket animerat går upp på bio i höst, Nicke Nyfiken, På andra sidan häcken, Asterix och vikingarna, Vilddjuren, Bilar, Monster House och Boog & Elliot - Vilda vänner. Det är också kul att det har hittat tillbaka lite hederligt tecknat igen, Nicke Nyfiken och Asterix-filmen har starka drag av de klassiska Disneyfilmerna även om de har mycket hjälp av den digitala tekniken. Och det övriga i animationsgenren har kommit riktigt långt och påminner starkt om samma grafiska stil som de tecknade filmerna. Märkligt nog är den stelaste filmen, rent grafiskt, Pixars Bilar. Något man inte lägger märke till förrän man ser alla trailers så här bredvid varandra.


• Och äntligen ett stilbrott! Trailern för Djävulen bär Prada är inte det sedvanliga hopkoket av lösryckta scener och dialoger, utan en nästan komplett sekvens från början av filmen. Visserligen ganska nerklippt men ändå sammanhängande. Detta borde verkligen bli början på en ny trend, för denna trailer är många gånger mera spännande än det vanliga köret. Här har vi helt enkelt ingen aning om vad som kommer härnäst, men vi får ändå ett hum om vad filmen kommer att handla om. Antagonist och protagonist hinner bli introducerade och vi finner oss vilja se mer när trailern abrupt avslutas med namnsnittet på filmen. Normalt sett inte en film i min smak men jag har fått blodad tand av den här trailern. Lysande!
  

Irritationsmoment

Säg att du är trött när du kommer hem sent, och vill egentligen göra något annat, men att någon i hushållet tjatar sig till något avsnitt på en TV-serie. Ett avsnitt är ju inte speciellt långt. Bra argument förvisso.

Tänk nu, efter en så där 20 minuter av del åtta av From the Earth to the Moon: We Interrupt This Program, att det i soffan bredvid dig börjar höras snarkningar. Från just den som har tjatat sig till underhållningen i det första läget.

Är det inte befogat att bli rätt så jävla irriterad då?

En ledig dag

Idag var en ledig dag då jag fick pröva på att kliva ut i det okända under den stora Xenon-kolven* i skyn.

Färden gick dock till en gammal bekant, Helsingborg. Det är alltid lika trevligt att återse denna hamnstad, vackert belägen vid Öresund. Från Kärnan är sikten mycket god ut över havet och mot Danmark. Och inget Helsingborgsbesök blir ju komplett utan att ha turat över sundet till Helsingör.

Med katastroffilmen Poseidon i färskt minne, där en liten skara överlevande måste hitta en väg ut genom ett uppochnervänt fartyg, är det ju passande att man får kliva ombord på Tycho Brahe, en färja som blev känd för att ränna in i kajen ett flertal gånger och annat oknytt.

*) För de icke insatta, en xenonkolv är en projektorlampa för biobruk. De är stora, tunga glasrör med xenongas som monteras i lamphusen med rejäl skyddsutrustning. Bara en sådan montering är värd en egen bloggpost någon gång i framtiden.

Storstädning

Så, idag var sista kvällen för Pirates of the Caribbean: Död mans kista. Därmed ska filmen spolas ner i sin transportlåda för vidare färd till nästa biograf.

Personligen bryr jag mig aldrig om filmernas innehåll när jag väl jobbar i maskin. Där bryr jag mig bara om den tekniska kvaliteten på kopiorna. Men det händer att jag känner att vissa filmer skulle man inte kunna bli av med fort nog, och andra vill man gärna behålla länge. Pirates 2 är nog en sådan som jag skulle kunna hålla kvar ett par veckor till utan att tröttna. Men idag åkte kopian ut, till förmån för Superman Returns som har premiär på fredag.

Men det var inte bara filmen som utvisades. Nej, här storstädade vi och returnerar även en reklamfilmsjournal vars visningsperiod är slut, samt hela 12 trailers som inte längre är aktuella. Allt som allt en rejäl samling på omkring 50 kg...

Filmtips på dvdforum.nu

Nu under sommaren har siten dvdforum.nu en liten drive med dagliga filmtips. Själv är jag med och tipsar om ett par sevärda rullar.

Här är samlingsartikeln med samtliga tips. Mina tips har än så länge varit: Apollo 13, Ronin, Airplane! / Titta, vi flyger och nu senast Amélie från Montmartre.

Min vana trogen lär jag inte bestämma mig för nästa filmtips förrän deadlinen knackar på dörren igen...

Så dum man känner sig ibland...

Jag är inte bara biografmaskinist, jag är webbutvecklare också. Så nu när jag fått ett litet uppdrag att ändra några små detaljer på bions hemsida så drar man fram det tunga artilleriet av utvecklingsverktyg: TopStyle Pro 3.12, Paint Shop Pro 10.3 samt Firefox med tillägget Web Developer Extension.

Men så får man syn på en irriterande bugg: en bakgrundsbild i en rubrik matchar inte bakgrunden. Vad jag än skriver i CSS- eller HTML-koden får bilden att hela tiden missa målområdet med en pixel. Resultatet ger en linje ovanför rubriken, men i Internet Explorer syns den inte, där hamnar bakgrunden korrekt. Kan det verkligen vara så att skitbrowsern nummer ett är bättre på en sak än vår älskade eldräv?

Under gårdagsnatten satt jag från 23-tiden till omkring 04:00 och bråkade med koden, ett dussin sökningar på google men utan att hitta något av substans.

Så tidigare idag öppnade jag bilden i bildredigeringsprogrammet igen och såg direkt orsaken till felet. Överst i bilden hade det smugit in sig ett område som var transparent, vilket fick bakgrundsfärgen att lysa igenom. Bildformatet var PNG vilket Internet Explorer inte hanterar nämnvärt korrekt. Alltså, det genomskinliga området struntade IE i, men Firefox gjorde bara exakt så som jag bad den om. Oops.

Nåja, felet gav i alla fall upphov till en snygg layout, jag gillade den fina linjen ovanför rubriken så det kommer med i den färdiga layouten, men då bestämmer jag själv över linjen i CSS-koden. Och därmed basta.

The heat is on

Så har man varit med och satt ett rekord. 21:27 idag uppmättes hela 40 grader Celsius i maskinrummet.

Det var inte oväntat. Dels var utetemperaturen inte lägre än 25 grader, så den timme som nödutgången var öppen ut mot bakgården räckte aldrig till att få ner temperaturen mellan föreställningarna. Lägg därtill en ventilation som verkligen suger, i ordets negativa betydelse...

Ironiskt nog visades Pirates of the Caribbean: Död mans kista. Det var utan tvekan lika varmt i maskinrummet som i den övärld som filmen spelades in i, om inte varmare.

Beslutsångest

Ibland tvingas man rensa på hårddisken. Och det är då man hittar de mest intressanta fynd, lite som en arkeolog som gräver sig ner genom tidevarven i myllan. Fast i mitt fall bland hundratals mappar med pressmaterial från tidigare filmer.

Eftersom jag inte vill slänga saker utan att först veta om de har existensberättigande på en arkiv CD-R så kollar jag igenom allt. Det är roligt att bli påmind om svunna tiders marknadsföring för filmer man numera hittar hos alla videohandlare på lågprisdvd.

I det här fallet med fyra trailers för The Island är det roligare att notera att man visst haft vissa problem med att fastställa filmens namnsnitt. Bilden visar logotypen från två amerikanska trailers, en teaser och en releasetrailer, samt motsvarande från de internationella versionerna. Den slutliga versionen använd i Sverige blev den överst till höger, om nu någon undrar.

Drömjobbet?

Många som är intresserade av film, och en hel del biobesökare man pratar med, nämner allt som oftast att just biografmaskinist måste vara ett drömjobb. Som argument ges nästan alltid att man ju får se mycket film. Det stämmer, som biografmaskinist får jag se alla filmer som min biograf visar, om jag vill. Gratis, dessutom. Men det ligger mycket mer bakom jobbet än vad många anar.

När alla andra slutar sina jobb för dagen, börjar jag mitt. Det blir många sena kvällar ensam i ett litet, trångt, varmt och bullrigt rum tillsammans med ett par tusen meter plastremsa. På de flesta ställen har man bra ventilation, men inte i mitt maskinrum. Utblåsluften från lamphusen går rakt ut i rummet och temperaturen under sommaren kan, efter några föreställningar, ligga på en bra bit över 30 grader.

De projektorer jag arbetar med är oerhört bra, men de är inte precis tysta av sig. Medelvärdet ligger på ca 76 dB(C) i maskinrummet. Klart under gränsvärden för skadligt buller men icke desto mindre är ljudet enerverande då det är ett konstant, mjukt smatter, och ovanpå detta kontrollvolymen på filmljudet i salongen. Så när King Kong vrålar på duken gör han det även hos mig (annars blir jag nervös och börjar felsöka ljudanläggningen), tillsammans med mina maskiner.

Film distribueras för det mesta - till mångas förvåning - fortfarande på analog film. En långfilm kommer i form av ett par tusen meter plastremsor som väger sina duktiga kilon. Vi pratar alltså om tunga lyft så gott som dagligen. Trailers kommer i små askar och varje vecka är det ett par sessioner med klipp och klistra tillsammans med reklamjournalen för att få ihop hela programmet.

Trots allt slit har jag stått ut i över åtta år på samma jobb. Vecka ut och vecka in förutom vissa semestrar och kortvariga sjukdomstillfällen. Man kan ju undra vad jag finner värt att stanna kvar för. Svaret finner man i tidsperioden 8-9 år sedan.

Med en sliten och nergången lokal biograf var filmupplevelser sällsynta. Det var inte att det inte gick bra film, det var bara det att filmerna kom långt efter premiärerna eller sällan som man ville gå iväg. Så en decemberdag åkte jag till en annan, större ort för en matinéföreställning av Ringaren i Notre Dame. Eftersom det var första biobesöket på flera år vid tillfället fick jag en riktig aha-upplevelse då den relativt stora bilden tillsammans med surroundljudet grep tag på ett sätt som jag inte upplevt tidigare.

Kort tid därefter i februari öppnade återigen den lokala biografen efter en omfattande renovering. Och vi pratar skillnad som natt och dag. Helt plötsligt fanns samma möjlighet till upplevelse som jag haft i december i princip runt hörnet. Premiärfilmen var 101 Dalmatiner. Men det var inte förrän jag på rent infall även gick på den första kvällsfilmen, Sleepers, som sker och ting började ändras på riktigt. Jag blev rörd - över filmens innehåll, och över upplevelsen. En drygt sju meter bred bild och ordentligt surroundljud hade fått mig att på allvar se en berättelse på ett sätt jag inte hade haft för avsikt.

Vid tillfället gick jag på gymnasiet och som en del andra - misstänker jag - hade jag det inte allt för lätt. Det blev från den dagen i februari ett stående inslag att avsluta skolveckan med en film på fredag kväll. Ett sätt att glömma bort det tråkiga och koncentrera mig på något annat en stund. Och det fungerade. I ett helt år gick jag på bio så det stod härliga till. På elva månader såg jag över 50 filmer. Många flera gånger.

Så kom då den dagen i januari då jag frågade chefen direkt om jag skulle kunna få börja jobba på bion. Enormt nervös som jag var kommer jag inte ihåg vad jag sa, eller exakt hur han reagerade. Men faktum är att Starship Trooopers var den sista film jag såg som besökare. Fredagen därpå stod jag i maskinrummet istället och tittade på när Svensson, Svensson - Filmen gick för fulla hus.

För mig är det mer än en kul grej. Det handlar om att ge något tillbaka. Både till den bio som gav mig så mycket, men också till dem som så väl behöver en bra filmupplevelse. Det är därför jag har stått ut i åtta år med att spola upp och ner film, fixa med reklamen, ställa in skärpan, putsa objektiven, justera ljudet och riva biljetter. På kuppen har jag skapat mig ett enormt intresse för tekniken bakom kulisserna, lärt mig mer om film och fått se otaliga rullar.

Ja, jag har hittat mitt drömjobb.