Väck med fingrarna!

Jag som har en teaterscen bakom duken i salong 1 har ju lite andra förutsättningar och tekniklösningar än många andra biografer. Men något som som torde vara allas maskinisters inställning är:

Rör. Inte. Min. Dukmask!

Hur vet jag att någon har pillat på den? Genom att den inte vill gå in till Vidfilm efteråt. Min maskning styrs av en skena uppe under prosceniet där det sitter magnet-relä som håller koll på var maskningen befinner sig. Men för att gå från VF till CS måste den veta att den redan står på VF så att motorn inte drar sönder något. Så vet den inte var masken är rör den sig icke ur fläcken...

Så det räcker med att någon oförsiktig kotte drar lite i masken så den rubbar sig. Trots att den är trög. Men tyvärr räcker det med så lite som en centimeter i mitt fall. Och vad händer då? Jo du får en sur maskinist som svär (tyst) som fan i insläppet när reklamen körs på nästan full CS duk. För att masken stod låst i fel läge några centimeter in från CS och inte rubbade sig en millimeter på kommando. Kul.

Men måste säga att jag älskar Barcos kontroller på projektorn för att Shifta och zooma bilden on-the-fly. Det var ju bara att flytta lite på huvudfilmen (som tack och lov var i CinemaScope för aftonen) för att passa denna lite mindre yta istället.

Men hur får man loss masken då? Jo, genom att köra den in mot mitten via kontrollpanelen i maskinrummet. Det blir ett läge som nästan är Normalbild, och där är tanken att den åter ska få kontakt med reläerna och lyda igen. Och varför jag inte gjorde detta då? Tja, för att 1) inte störa i reklamen och eftersom 2) min mask har en tendens att faktiskt fastna i detta innerläge istället. Vilket man då hade fått ta till plan B: att slå av strömmen till maskningen och manuellt dra ut den till CS igen och hoppas på det bästa.

Så kvällen avslutades med lite övningar i dukmaskjusteringsteknik. Men nu funkar den igen.

Men å alla landets maskinister säger jag till alla som hyr en biografteaterscen: Dukmask? NO TOUCHY!

Amatörer

Från arkivet... Va? Tror ni man har tid att blogga om "nyheter", tsk tsk... :)

Vi har som en riktig biografteater en stor scen bakom duken också vilken hyrs ut då och då till olika teatersällskap av varierande nivå på engagemanget.

Som det här... snälla nån. 

Se där, det var väl lätt fixat?

Det lustiga var att just det här sättet att få upp repändar från golvet lärde jag mig av riksteatern som var på besök för rätt många år sedan nu.

Se där, man är inte bara maskinist utan även scentekniker ibland. Och på tal om det, då får man ibland också knyta upp tak. Tur man inte är dammallgergiker... eller vänta nu... Atjooo!