...

Oj, har det redan gått en månad sedan förra inlägget.

Där ser man.

Jag har på ingalunda vis gått under jorden, bytt jobb, eller varit sjuk.

Tvärt om har det hänt riktigt mycket under tiden; jag har bytt dts-läsare två gånger, bytt tallrik på en non-rewind, laddat fel film i salong med bara två tallrikar, beklagat mig över slarviga laboratorium/textningar, varit utomlands och tittat digitalt på nordens största duk och även beskådat en klassiker från 1989 på 35mm.

Tyvärr är man där igen. Folk kan inte jobba för det eller det andra eller så bryr sig folk inte. Eller så får man jaga dem med blåslampa. Eller, så slutar med med som för några veckor sedan; jag blir ledig sent omsider lör/sön för att kunna bevista en fest lördag kväll/natt. Det gick åt helvete.

All ork och lust var som bortblåst. Den blir liksom det när man jobbar varje dag. Dessutom skulle jag fotografera på festen. Men nej, om jag bara blir kontaktad hela tiden när det är något som folk vill att jag ska göra, ställa upp på eller låna ut något, då får det också vara.

Totalt bortglömd är man tydligen också. Jag har frågat och påmint om hjälp för lite olika projekt, men något svar får man aldrig. Folk som man trodde man kände såpass väl, men som visar sig ha selektivt minne när det är något roligt på gång. Visst är mitt jobb ett hinder, att jag jobbar kvällar/eftermiddagar oftast. Men för fan, fråga kan man ju alltid.

Så nu sitter man här och vet varken ut eller in. Eller jo, två saker vet jag. Till Köpenhamn och Hilleröd ska jag tillbaka till så fort som möjligt. Danskar vet hur man gör för att hålla liv i biograferna, och studiebesök är alltid kul. Och på skatten får jag tillbaka en bra summa, vilken en betydande del ska investeras i ett filmprojekt nere i Amsterdam, så det så...