A (working) day in the life...

Av någon konstig anledning fick jag för mig att logga hela dagens händelser. Vet inte varför jag fick den känslan att det kunde vara bra att göra, men det visade sig snart varför...

• 11:55 - Anländer till bion, har då varit uppe i cirka en timme. Påbörjar direkt rengöring av ljudläsarna, då jag anar att dolby-nivåerna inte riktigt stämmer på dem.


• 12:02 - Startar intrimmningen genom att ta ut säkringarna för lamphuset till projektor 2 och kör slingan Dolby Cat. 69T först i projektor 2 och sedan projektor 1 medans ljudprocessorn får tugga på signalen en stund. Kommer på mig själv med att sakna tiden då jag fick skruva på små skruvar i vår gamla CP65:a istället för att låta en dator räkna ut nivåerna själv. Nostalgi.


• 12:14 - Putsar fönsterna till salongen eftersom jag upptäckte sent igårkväll att någon med flottiga fingrar klafsat på rutan framför projektor 1. Hur man nu kan nå dit upp (jag måste ha stege/stå på stolarna på rad 15 för att nå dit).


• 12:25 - Inser att städningen av salongen inte var av högsta kvalitet direkt, hela golvet måste våttorkas igen. Alla fjorton rader!


• 12:52 - Städningen klar, släpper in till Kung Fu Panda.
.

• 12:54 - Startar reklamen...


• 12:57 - ...och nödstoppar skiten igen. Visar sig att scalern har större problem än vanligt. Stänger ridån igen och meddelar publiken att jag bara väntar in lite innan start av filmen.


• 12:59 - Startar föreställningen - trodde jag ja, missade att programmera om automatiken för en bypass av reklamen. Pinsamt men det gick att rädda genom att skifta in lite senare bara.


• 13:03 - Filmen är igång.


• 13:41 - Första skiftet i filmen sker, projektor 2 rullar nu med akt 3 av filmen.


• 13:46 - Projektor 1 är färdigladdad med sista hjulet av filmen.


• 13:54 - Skifte nummer två, projektor 1 kör igen med akt 4 och 5 av Kung Fu Panda.


• 13:58 - Projektor 2 redan laddad och klar med akt 3 av Star Wars: The Clone Wars. Här är vi effektiva...


• 14:25 - Eftertexterna tar vid på Kung Fu Panda och publiken vandrar ut. Eftersom alla har gått ut stänger vi dörrarna och jag tar mig friheten att slå tillbaka bildformatet till vidfilm redan nu (Panda är i Cinemascope annars), så att jag kan i lugn och ro dra dukmasken rätt redan nu när filmen rullar (jag har ett YouTube-klipp på gång som visar hur/varför jag måste göra det). Givetvis har folk glömt saker och kommer in igen, är rätt pedantisk med bildformat så jag ogillar att köra "fel" format när kunder kan se på.


• 14:35 - Eftertexterna helt slut på Pandan. Öppnar ridån igen eftersom jag har mer att göra.


• 14:40 - Startar och kör test av bild/ljud på digitalreklamen så att jag kan se om scalern håller måttet. Efter att ha valt rätt in och utgång på den så fungerar allt perfekt. Den fem minuter långa testfilmen körs helt felfritt. Samtidigt laddar jag projektor 1 med första hjulet av Star Wars.


• 14:45 - Ljud och bildtest är klart. Kassan är upptagen med kunder så jag hinner ta två telefonsamtal i maskinrummet (har tillgång till kassaprogrammet även där så jag kan boka och svara på frågor).


• 14:49 - Påbörjar insläppet till Star Wars.


• 14:53 - Reklamstart...


• 14:56 - ...och nödstopp igen. Visar sig att scalern är verkligen kass nu. 10 sekunder bild gör att den startar om sig själv vilket tar 20-30 sekunder innan den visar någon bild igen och sedan börjar allt om. Jävla förbannade skit. Misstänker starkt att det är bastu-temperaturerna i maskinrummet som slitit på den.


• 14:59 - Startar 35mm direkt, nu med korrekt programmering av automatiken.


• 15:02 - Filmen igång och jag ringer reklamsupporten, som lovar att skynda på processen med ny scaler. Den är redan felanmäld för fel på nätaggregatet så nu är det än mer angeläget. Speciellt nu som nästa månad ska trailers också ta steget över till den digitala domänen (visserligen bara de svenska bolagen än så länge). Men ändå.


• 15:39 - Dagens höjdpunkt. Får samtal från den maskinist som skulle kört nästa två föreställningar. Han är sjuk. Kan knappt hålla mig för skratt (allvarligt!). Efteråt trodde kassan det var nått fel på mig så mycket som jag skrattade. Det är ju så typiskt så det är komiskt.


• 15:40 - Första skiftet i Star Wars. Projektor 2 kör gladeligen på i 18 minuter på akt 3.


• 15:45 - Projektor 1 är klar med akt 4 och 5 av Star Wars.


• 15:59 - Skifte igen.


• 16:03 - Projektor 2 nu laddad och klar med akt 2 av Mamma Mia!. Effektiviteten når nya höjder...


• 16:34 - Eftertexterna börjar på Star Wars. Samma sak, när alla är ute slår jag om till vidfilm igen. Den här gången har ingen glömt något av värde kvar i salongen. Så jag kan dra i dukmasken i lugn och ro, dock med sänkt volym på filmen. Kung Fu Panda kan jag stå en meter ifrån fronthögtalarna utan problem, för musiken är så underbar, men Star Wars är lite värre.


• 16:42 - Eftertexterna är slut och det sedvanliga tillbakaspolandet tar vid.


• 16:46 - Projektor 1 återigen laddad, fast nu med Mamma Mia! akt 1. Automatiken omställd för start av 35mm direkt som tidigare.


• 16:47 - Städningen klar och insläppet börjar till Mamma Mia!.


• 17:04 - Startar föreställningen lite efter utsatt tid då fler står kvar i kassan till kiosken. Och så har jag bara två trailers framför filmen.


• 17:06 - Mamma Mia! är igång. Och jag anar att min intuition om nivåerna på ljudet stämmer, för det låter... bättre den här kvällen.


• 17:22 - Första skiftet äger redan rum.


• 17:28 - Projektor 1 är klar och laddad med mastodonthjulet med akt 3 till 6 av Mamma Mia! (1 timme 17 minuter).


• 17:38 - Nästa skifte...


• 17:45 - Lyssar i salongen på Lay All Your Love On Me eftersom det är min referenslåt i filmen. Och bas och ljudtryck är tillbaka på sina normala nivåer. Jäklar vilket tryck jag får på volym 6.0. Den senaste veckan har det varit lägre ljudtryck även om volymen har varit densamma. Och det har trillat in ett par klagomål under veckan också, att vi kört filmen för tyst!


• 18:50 - Eftertexterna på Mamma Mia! tar vid. Men här är folk så glada att sitta kvar och lyssna så jag varken kan eller vill slå om till VF redan nu.


• 18:55 - Mamma Mia! slut för dagen.


• 19:11 - Båda projektorerna är omladdade med Arn - riket vid vägens slut, varav första hjulet är väldigt packat med hela 1 timme, 15 minuter. Nästa bara 15 minuter. Har även märkt sista hjulet med egenhändigt skapad CF-märkning så nästa maskinist som nu ska köra Arn kan ladda filmen rätt. Arn har nämligen sladdar av ISO-typ (nedräkning med 24 bilder per nummer), istället för SMPTE-typ (nedräkning med 16 bilder per nummer). Andra filmer med ISO-sladd har haft en CF-märkning (vet inte vad det står för, jag gissar på Control Frame) exakt där jag har räknat ut att man ska ställa filmen.


• 19:21 - Näste maskinist (nej, inte den som var sjuk utan en annan stackare som jag fick ringa in) släpper in till Arn.


• 19:28 - Filmen börjar rulla med lite trailers först ut.


• 19:33 - Arn är igång. Hjälper till att få ut lite försäljarrapporter ur skrivaren, den är lite bångstyrig ibland.


• 19:51 - Packar ihop för att dra mig hemåt.


• 20:23 - Äntligen sitter man på cykeln och tar den lååånga vägen hem. Den som jag alltid tar numera för att motionera samtidigt som den tar mig via hamnen hemåt. Alltid kul att se färjorna som anlöper Trelleborg. Längtar redan tillbaka att åka till Tyskland igen. Kommer på mig med att planera minisemestrar genom dagskryssningar.


• 20:33 - Hemma igen.


• 20:41 - Äter middag. Det första jag har ätit idag, förutom en halv hamburgare som en i kassan inte orkade äta upp, och varför slänga bra mat? Jag som inte ätit innan kunde inte säga nej. Just det ja, det blev en hel del popcorn också, men det blir det alltid.

Ja, se där. En helt vanlig dag i mitt liv... typ.

Slutligen lite datortips: Man kan använda vanliga Anteckningar i Windows 2000/XP som loggbok. Starta ett tomt dokument och tryck på F5 så får du en tidsstämpel inklistrad automatiskt. Så den gamla Pentium 3-datorn i maskinrummet fick mycket att göra idag, köra kassaprogrammets databaser, telefonbokningen och min logg. Men den klagar nog inte.

Och så var stället i tidningen igen...

Jag låter artikeln tala för sig själv, för jag har inte ork att skriva mycket själv för tillfället.



Allt jag säger är: lösning nära? Fan trot'...

Och nej, vi har faktiskt kvar Mamma Mia! fortfarande. Det gick att pussla in den och Arn på en och samma duk.

Nu är måttet rågat!

Under sommaren har jag inte skrivit så mycket på bloggen, det har mest blivit små inhopp när lite mera exotiska saker hänt, och oftast då inte något som handlat om film eller jobbet som sådant. Orsaken stavas mer eller mindre utmattning.

För det första har jag inte haft semester på ett och ett halvt år. Och det börjar ta ut sin rätt när alla andra tar ut sin semester och flyr fältet till höger och vänster. Juni månad i år har jag mer eller mindre kört samtliga föreställningar vi visade helt själv. Och det var inte lite med alla storfilmer som låg då. Juli har fortsatt i exakt samma anda... Då sticker det direkt i ögonen när man som i mitt fall inte ens kan ta en enda ledig dag nu i augusti för en Tysklandsresa utan att det måste planeras in absurdum långt i förväg. Jag blir inte ens tillfrågad om jag vill ta någon semester. Nej, alla förutsätter att jag kan jobba precis alltid.

För det andra har man en arbetsplats som trots övertagandet av ett större företag för två år sedan, med utökad filmvisning som följd, fortfarande är hopplöst fast i en förlegad syn på jobbtiderna. Förr var biografen grön, och körde därefter: fem kvällar i veckan, en föreställning per kväll. Nu har vi varit en röd biograf (SFI-avgiftspliktig) i nästan två år och kör alla dagar i veckan, minst två föreställningar - ofta fler än så - men kassapersonalen jobbar ändå "bara" mellan timmen före föreställningsstart och tills dess att filmen har startat. Jaha? Det innebär att många av dem springer så fort att eftersläntrare som kommer fem minuter efter utsatt starttid har jag fått sälja biljetter till, trots att jag då är vaktmästare och maskinist med fullt upp när filmen ska starta.

Idag inträffade också en incident av rang (och den direkta orsaken till den här urladdningen på bloggen) och jag har sällan blivit så förbannad som idag. Ponera själv att du har fullt upp och ber någon som sålt till 16:30-föreställningen ta över och sälja och svara i telefon för kunder som strömmar in till nästa förställning 18:30, och får till svar att "jag börjar inte jobba förrän 17:30"... jaha? Och sedan inte lyfter på sin feta röv och gör ett dyft. Och som sedan dessutom går iväg från bion utan att meddela mig som gått tillbaka till maskinrummet för att ta hand om ett av två skiften i filmen! Det kom kunder från gatan men som vände efter en stund igen eftersom ingen kom och hjälpte dem i kassan, jag hade ju ingen aning om att kassapersonalen hade flygit sin kos! Värre var att kassan var ju kvar, helt obevakad. Och det rimmar ju fan så illa med tanke på inbrottet för ett tag sedan.

Så jag gjorde det som vi egentligen inte ska göra: låsa dörren och högaktningsfullt skita i alla telefonsamtal, för då ville jag bara hantera filmen och var annars så obeskrivligt arg att jag omöjligt kunnat hantera folk i övrigt. Ett under att jag ens kunde ladda hjul tre av Kung Fu Panda för den delen heller... Sen ringde jag inte ett, utan två samtal. Till föreståndaren och sedan till VD:n i Stockholm. Och det utlovades liv i luckan, vilket verkligen behövs nu.

Måste tillägga att min kritik givetvis inte gäller alla som jobbar i kassan, flera har jag haft otroligt roligt med under sommaren, och lärt känna än mer nu än under alla år tidigare som vi jobbat tillsammans.

För det tredje förvärras situationen av att jag har en projektor med defekt ljudläsare. Projektor 2 har, som senaste teknikern konstaterade, troligen en sprucken glasstav i läsaren. Vilket ger spökfrekvenser och distorsion, tillräckligt för att förstöra kanalseparationen och att dialogen ska spricka och låta vass. Nu är hela anläggningen hjälpligt korrigerad för felet, och tack och lov låter musikalen Mamma Mia! ändå bra på den projektorn, men enda sedan Indiana Jones och kristalldödskallens rike kör jag alla filmer på tre hjul, även om de går in på två. Jag kör helt enkelt så lite som möjligt på projektor 2, och det är alltid bara en akt. The Happening och Kung Fu Panda delar rekordet på endast 12 minuter på den enskilda akten. I Mamma Mia!s fall kör jag akt 1 och 2 på var sin maskin och slutligen resten av filmen på den hela projektorn igen. Kunderna märker inte av det (förutom de som hör bra), och i gengäld är jag fast i maskinrummet mycket mer än vad jag egentligen känner för. Och så krockar det totalt med punkt två ovan. Ni förstår...

För det fjärde är det ju förbannat kul att jobba kväll efter kväll i en bastu. Nej jag skojar inte. Luftfuktigheten för närvarande och temperaturen i maskinrummet gör att det är en bastu jag jobbar i. 43 grader varje jävla kväll när alla filmer är körda. De sista timmarna går det inte att gå upp till filmen utan att det svider i kinderna och man känner hur ögonen blir ansträngda. Svetten formligen rinner av en också, och så toppas allt av att man får en varning för att slutstegen kan lägga av i den extrema värmen. Och här sitter jag med en musikal och tung action i The Dark Knight. Det är ju väldigt tysta filmer vi pratar om, eller hur? Vår portabla AC går ju bara att köra mellan förställningarna då dörren är öppen och vi har någonstans att leda ut värmen.

Nu har man äntligen lovat att göra något åt ljudläsaren (men herregud liksom, den gick sönder förra våren, ny beställdes i januari i år och först nu till hösten ska den dyka upp), och ventilationen har man också sagt sig vilja åtgärda så fort som möjligt, men å andra sidan tror jag på det först när det händer något. Jag har en åtgärdslista med punkter som sträcker sig tillbaka över ett år, och det händer inte ett dugg på flera av punkterna.

För det femte är det ju jättekul att dyka upp dagen efter en ytterst välbesökt föreställning av Mamma Mia! och finna salongen i exakt samma skick som kvällen innan, dvs. helt ostädad. Och det är 60 minuter till filmstart. Eller för den delen att städpersonal har mage att inte dyka upp mellan två föreställningar som de ska, för jag har ju all tid i världen att städa efter 140 kunder på Kung Fu Panda, och det innan en fullbokad föreställning av Mamma Mia!, där jag ska ladda om två projektorer, bråka med vår dukmask och städa... på bara 15 minuter? Och som ni kanske anar, har det inte hänt en gång... utan ett flertal. Sommaren har varit full av många och långa samtal till föreståndaren må jag säga...

Och slutligen - och nu blir det lite mera privat - är det tröttsamt att vara singel. Sommaren har varit full av romantiska komedier och det har emellanåt varit jobbigt att ta alla smällar till höger och vänster med jobbet, utan att ha någon där hemma som väntar på en, eller för den delen, någon att se en bra film med. Speciellt när de många romantiska filmerna konstant påmint en om vad man går miste om. Visserligen ser jag alla filmer vi får tillsammans med min andre maskinist, men straight som han är blir det inte riktigt samma sak. Det ska däremot sägas att utan honom hade jag absolut gått under isen för länge sedan.

Jag besökte ett medium förra hösten som sa att det skulle dyka upp någon i min närhet, och nyligen upprepades budskapet när andra i familjen besökte samma medium. Jag är bara rädd att jag i min enskildhet har gått in för mycket i jobbet och slutar se mig omkring, att jag kört på i samma gamla hjulspår för länge för att ens kunna väja när jag kanske skulle ha gjort det. Min personliga inställning till saker och ting är att allt har en mening, och allt som hänt har garanterat en mening i det långa loppet. Jag är bara så orolig för att jag förstört för mig själv genom att inte kunna ta det lugnt och sakta ner någon gång, trots att jag vet att mitt råd till mig själv skulle vara att tagga ner och låta saker och ting lösa sig själva.

Frågan jag har ställt mig själv också är hur länge och hur mycket jag orkar stå ut med. Och svaret är att jag vet inte. Jag har ingen aning om när jag eventuellt går in i den berömda väggen, eller om jag kommer att ta mig ur ytterligare en svacka i tillvaron. Det som talar för ett positivt slut på sagan är att dagens incident inte slutade med att jag känner mig uppgiven eller trött, utan snarare enormt agiterad, med ett tydligt sikte på att nu jävlar ska jag ändra på saker och ting.

Men det är inte, och har inte varit, helt nattsvart. Det finns små glädjeämnen, och mer roliga saker runt hörnet, både i livet och på bloggen. Men det sparar jag till en annan dag, för nu har jag suttit kvar på bion i över en timme extra och putsat fönsterna mellan maskinrum och salong. Nu får det räcka för idag.